torsdag 6 april 2017

Tiden går…

Dagar blir till veckor och snart blir veckorna till månader. Jag tycker inte jag gör så mycket men ändå går tiden så fort och nu är ju våren verkligen här på riktigt.
Jag börjar med det negativa som har hänt sedan jag sist skrev ett inlägg.

Jag har ännu INTE fått komma igång med mina järnsprutor. Förra veckan gick jag in på 1177 och “mina sidor” och såg att en läkare från Hematologen skrivit att de inte kan hjälpa till med detta längre. De hänvisar tillbaka till mitt VC. Jag ringde VC direkt, men detta var inget sköterskan kunde se utan hon skulle be läkaren kontakta mig. Ytterligare en vecka har gått så jag ringde VC igen och fick samma svar som förra veckan. Steaming mad

Sen har min hjärtklappning kommit tillbaka, så nu har jag åter igen fått minska ner Levaxindosen och behöver prata med läkaren även om detta.

Och mitt lill-och-ringfingrer har börjat domna bort. Började känna av detta för flera månader sedan lite då och då, men nu sker det nästan dagligen och det börjar bli jobbigt. Även detta är något jag vill ta upp med min läkare, om han nu hör av sig någon gång? Annars får jag nog på allvar fundera på att byta VC.
Och som om det inte räcker så var jag iväg till optikern förra veckan, då jag under en tid känt att min syn försämrats. Det blev inga nya glasögon utan istället blev det en remiss till ögonmottagningen.

När jag kollade synen så kunde jag inte se de 2 första bokstäverna på raden med mitt högra öga, då det dök upp en vit suddig fläck framför dem.  Och när jag tittade på ett rutmönster, så blev vissa linjer böjda. Optikern undrade om någon i släkten hade problem med gula fläcken (vilket ingen har), så det var tydligen vad hon funderade över.

Visst har jag hört talats om “gula fläcken”, men jag visste ju inget alls om vilken symtom som gäller. När jag kom hem så Googlade jag “gula fläcken” och det var mindre upplyftande. Nu får jag bara hoppas att jag får en kallelse till ögonmottagningen snarast. Jag tänker ringa nästa vecka om jag inte fått någon kallelse tills dess.

Detta kanske är en förklaring till varför det tar emot att blogga, då jag tycker att jag ser sämre och får anstränga mina ögon extra mycket när jag skriver och läser.
Men det har faktiskt hänt en del positiva saker i mitt liv också, vilket är roligare att dela med sig utav.

Min äldsta dotter Lia, har valt att flytta hem igen under några månaders tid, tills hon flyttar in i den andrahands lgh hon fått tag i över sommaren. Lillasysters rum står ju ändå tomt eftersom hon bosatt sig hos sin pojkvän sedan i februari. Det är trevligt med lite sällskap på kvällarna, nu när älsklingen har börjat jobba kvällspass.
Min yngsta dotter, Mathilda, har äntligen fått en praktikplats på en tatueringsstudio och idag fick hon låna hem en tatueringsmaskin och konstskinn att öva på över helgen. Hon tycker att det är super kul. Jag är så glad för hennes skull. Rolling on the floor laughing
MTatoo
Sen har en granne (som jag knappt sett tidigare) skaffat sig en liten söt hundvalp, en Jack russell kille som heter Lexus. Han har upptäckt min Nala på våran uteplats och vill komma på besök lite titt som tätt. Nala är väl måttligt road av denna lilla krabat som bara vill busa hela tiden.
Dogs
Från början vågade hon inte säga ifrån utan teg och led och tittade bedjande om hjälp av oss människor. Men redan efter någon dags valpterror så kom hon på att hon faktiskt kan säga ifrån när han biter henne i svansen. Nu tror jag inte Nala är hans största favorit utan det är nog Lia, som mer än gärna busar med honom.
video


Förra helgen gick jag och älsklingen på Bomässan. Hans äldsta dotter jobbar som butikschef i Sova butiken och de hade en monter på mässan med sängar till bra mässpriser. Vi fastnade där och jag passade på att provligga en av sängarna och dröm om min förvåning när älsklingen sa att vi kunde köpa oss nya sängar. Jag blev så lycklig!

Dubbelsängen vi har nu är inte så gammal, då älsklingen köpte den bara ett par år innan vi träffades och min halva var ju helt oanvänd tills jag kom in i hans liv. Tyvärr är inte den nuvarande sängen så snäll mot min värkande kropp och jag förstår ju att det var den enda anledningen till att älsklingen tyckte vi skulle slå till och köpa oss en ny säng, en som var bättre anpassad till min kropp. Den nya sängen är ställbar, så vi kan höja både fot och huvudända för att få bästa tänkbara sovställning. Vi har inte fått hem de nya sängarna än, men gissa om jag längtar tills jag får sova i den.

Det sista positiva som jag kan komma på delar jag iallafall med alla er som bor i den södra halvan av vårat avlånga land och det är VÅREN. Snart når nog våren även er som bor i den norra halvan, så ni har ju det bästa framför er. Ni som följt även mina gamla bloggar vet ju att just April är min favorit månad, då ljuset och livet återvänder.
IMG_1796 IMG_1849
IMG_1900Nalaglass
Nalastile
Kom just på en annan positiv grej! I kväll klockan 22 på TV3 börjar en ny och efterlängtad säsong av “Prison Break” Det har varit en lång väntan, men ikväll så är det äntligen dags. För er som har Viaplay så såg jag att det första nya avsnittet redan finns där sedan igår och lika så de tidigare säsongerna om man vill fräscha upp minnet lite. De äldre säsongerna går även att ses på Netflix, men där har de inte släppt de nya avsnitten än.
IMG_1906
Det var allt från mig för den här gången. Jag dyker väl upp med ett nytt blogginlägg någon gång framöver. När…. det återstår att se….?
Underskrift png

onsdag 15 mars 2017

Vår i luften

 

snödroppar

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min blogg och lika länge sedan jag besökte era bloggar.

FÖRLÅT!Embarrassed smile

Orken har ju varit obefintlig under en längre tid, men jag tycker äntligen att jag har känt mig lite piggare i skallen den sista veckan. Det beror troligen både på att solen visat sig en hel del, men förhoppningsvis är det också ett resultat av att jag ökat upp min Levaxin dos?

Men fysiskt är det ingen förbättring. Kroppen värker och det känns som jag inte har någon kraft i mina muskler och jag blir andfådd för minsta lilla. Bara att duscha, klä på och sätta upp håret känns som ett träningspass och då måste det inte vara alla momenten vid samma tillfälle.

Detta beror ju mest troligt på mina dåliga järnvärden som orsakar att syresättningen i blodet är dåligt. Jag väntar fortfarande på att få en kallelse från sjukhuset dit min läkare skickat en remiss för att jag ska få mina järnsprutor.

Sedan jag skrev mitt senaste inlägg har vi hunnit få lite vinter igen med en hel del snö. Tack och lov blev snön inte så långvarig och nu känns det som våren är här på riktigt.

Marsvinter

Trots min trötthet tog jag tag i att trimma och rengöra min lilla löpande pälskling. Tyckte det var smart att passa på medan snön låg kvar och hunden inte blev så skitig varje gång vi gick ut.

Före

Hundtrim

Efter

Ren och trimmad

I helgen hade vi fullt upp. I fredags efter att vi storhandlat passade vi på att hälsa på älsklingens döttrar på deras jobb för att lägga upp tidsplaner inför helgens firande av de två födelsedagsbarnen. Därifrån åkte vi och tittade på en student lgh som min äldsta dotter ska hyra över sommaren. Liten, men jätte fin.

Lia ville tillbringade helgen hemma hos oss. Därför kunde vi tillsammans hjälpas åt att vara hundvakt till Ronja under lördagen då hennes matte måste jobba. Dottern och jag tog hundarna på en långpromenad i det fina vårvädret.

Nalaoc

Lite senare åkte vi ner på stan och handlade födelsedagspresenter till yngsta bonusdottern och även till hennes systers sambo. Honom skulle vi fira lite i efterskott hemma hos oss på kvällen, när de skulle komma och äta middag och titta på mellofinalen med oss.

Efter vi kom hem från stan var det dags för ännu en långpromenad med hundarna innan det var dags att på börja middagen och umgås med ungdomarna.

Dogs

Söndagen blev betydligt lugnare, men på kvällen var det dags att åka hem till yngsta bonusdottern och fira hennes födelsedag lite i förskott. Så det blev tårta två dagar i rad.

Igår ställde jag upp att passa Ronja igen, fast jag var själv och blev tvungen att gå ut med båda hundarna samtidigt, då jag inte har hjärta att ta ut dem en och en. Igår behövde jag bara ta ut Ronja en gång då hennes matte slutade jobba kl 13.

14mars

Hon berättade även att hon fått nattjobbet som hon sökt och som jag vet att hon jätte gärna ville ha. Det var ju helt klart värt att firas, så jag bakade cupcakes och bjöd henne både på mat och fika när hon kom för att hämta Ronja. Och en promenad tillsammans med hundarna hann vi också med.

Men idag har jag mest tagit det lugnt. Lilltjejen var hem och hälsade på en stund, så vi åt lite lunch tillsammans innan hon försvann in i duschen. Då tog jag och min lillskrutta en promenad i det soliga men blåsiga vädret.

15mars

Det var allt för den här gången.

Underskrift png

måndag 27 februari 2017

I min lilla värld

Här händer det inte mycket alls just nu. Jag försöker hålla näsan över vattenytan, så jag inte sjunker djupt ner i självömkans träsk.

Värken är skit jobbig men värst är nog ändå denna totala energilöshet. Jag får inget gjort mer än det absolut nödvändigaste. Inte ens de soliga dagarna gör någon större skillnad. De dagar lilltjejen varit hemma när solen skinit, så försöker vi ta oss ut på lite längre promenader än bara runt kvarteret.

Nalapromenad

Det är inte bara jag som är trött här hemma, för när älsklingen kommit hem vid sjutiden på kvällen, så tar det oftast inte så lång tid innan han somnar sittandes i soffan.

Till skillnad från mig så blir han sovtrött, då han har ett fysiskt tungt arbete som han avslutar med ett träningspass på gymmet måndag till torsdag. Nu ska han dessutom börja köra ett pass med enbart konditionsträning på lördags mornarna.

Själv sover jag inte mycket alls, då själva sängliggandet är smärtsamt. Trots att jag tar värktabletter och min kvällsmedicin och sitter uppe tills jag nästan däckar, så slutar det ofta med att jag efter ett stunds smärtsamt liggande, sätter mig upp på sängkanten i väntan på att sömnen ska ta över värken.

Sedan mitt förra inlägg har jag varit och tagit mina blodprover och även fått svar på dem samt hunnit pratat med min läkare. Mina järnvärden är inte bra, vilket ju var väntat. Men här ger de inga järnsprutor på VC så han skulle skicka en remiss till sjukhuset. Det betyder att det kan ta lite tid innan jag får någon tid till detta. Annars tycker jag att det känns bra att få ta järnet på sjukhuset, då det innebär vissa risker samt att då kan jag enkelt ta mig dit med bussen.

blodprov_5071ca669606ee01901dca8c

Det visade sig att även mina sköldkörtelvärden inte heller var helt bra, så nu ska jag öka min Levaxin dos lite, men inte så mycket som sist, för då fick jag ju hjärtklappning. Skulle det hända igen så vet jag varför och kan själv sänka min dos något igen.

Idag är en grå dag med lättare regn, så det blir inga längre promenader. Däremot har jag en tid i tvättstugan för att tvätta sängkläderna. Har ändrat den tiden ett par gånger nu, för att jag inte haft någon ork till detta. Idag har jag en eftermiddagstid istället, i hopp om att det ska underlätta något.

tvattstuga

Igår kväll blev jag tillfrågad om jag kunde vara hundvakt, men den här gången sa jag faktiskt nej på grund av mitt mående, men fick ju självklart lite dåligt samvete över det. Men i morse när skulle ut med min lilla pälskling i regnet så var jag väldigt glad att jag sa nej till en heldag med Ronja. Hon hade aldrig nöjt sig med våra korta kissrundor. Ronja har inget emot regn och rusk, till skillnad mot mig och pälsklingen.

dogs

Jag önskar er alla en fin vecka och en bra start på Mars månad.

Underskrift png

.

måndag 13 februari 2017

Orkeslös = händelselöst

Det går en hel del tid mellan mina inlägg och det beror helt enkelt på att jag glömmer bort bloggen under åtskilliga dagar och för att ork saknas.

Jag borde ju ha all tid i världen att blogga, men jag känner mig helt orkeslös och därför händer det inte mycket alls under mina dagar. Trots det så tuffar tiden på rätt så snabbt?

Bildresultat för orkeslös

Jag borde fortfarande ge mig iväg till vårdcentralen och ta mina prover, men sanningen är den att jag inte orkar. Proverna ska tas fastande och då betyder det att jag borde ge mig iväg så fort jag vaknat. Ja, alla ni med fibro och kronisk värk vet ju precis hur kroppen fungerar när man väl lyckats ta sig över sängkanten.

Det räcker med att min lilla pälskling behöver ut så fort jag kommit igång lite grann. Älsklingen tar ut henne en gång på tidiga morgonen, så det är ju sällan någon panik, tack och lov.

IMG_1526

Sen ligger ju inte min VC jätte nära heller och då jag inte är bilburen så får man lov att gå eller åka buss. Till fots är det ca 800 meter. Inte jätte långt egentligen, men med en stel och värkande kropp där höfter och ländrygg är värst och när man dessutom måste vara fastande, då tar det emot.

Varje morgon skjuter jag på det till nästkommande dag… Ja, då kommer jag ju aldrig iväg och faktum är att jag mår bara sämre och sämre och jag är rätt övertygad om att det är mina järnvärden som spökar.

Det går inga bussar åt det hållet där min VC ligger, så om jag ska åka buss måste jag byta linje. Busshållplatsen ligger ca 200 meter på samma väg som man går till VC och den enda bussen som går där ifrån går ner mot stan. Det innebär ett bussbyte på vägen, till en buss som tar mig till VC. Det är krångligare och tar längre tid än att gå så det väljer jag bort.

karta

Jag har frågat min granne (hon som jag brukar vara hundvakt till ibland) om hon skulle kunna skjutsa mig någon morgon denna vecka och det skulle hon hjälpa mig med, så förhoppningsvis blir det av innan den här veckan är slut?

Eftersom jag inte har någon ork så händer det inte så mycket som är värt att skriva om. Under de senaste veckorna har min  yngsta dotter inte sovit hemma alls, utan har mer eller mindre flyttat in hos en kompis. Hon mår bättre än hon gjort på länge och jag hoppas hon snart kommer få något annat att göra eftersom hon hoppat av skolan.

Min äldsta dotter har varit mer flitig på att umgås med sin mamma den sista tiden. Hon har sovit här hemma en hel del då bussförbindelserna här passar bättre när hon jobbar, sen har hon även valt att stanna kvar bara för att hon har lust och det tycker jag om. Vi har ett speciellt band och gillar att umgås med varandra. Red heart

Äldsta sonen uppe i Luleå pratar jag med nästan dagligen numera. I lördags träffades han och hans fru för första gången på 5 veckor. Det är nu bestämt att de ska fortsätta att leva åtskilda, men det väljer att avvakta med att ta ut skilsmässa. Broken heart

Trots att de inte har några barn så väljer det att ge sig själva ett halvårs betänketid innan de skriver på några papper. Min son tycker självklart att detta är jätte jobbigt, men han hanterar det väldigt bra trots allt. Han tycker att det känns bättre nu när han vet vad som gäller och han behöver inte längre bygga några luftslott och hoppas på ett lyckligt slut.

Idag har solen skinit och det har varit en jätte fin dag, som gav hopp om en kommande vår. Tulpanerna på mitt köksbord är vackra och yngsta dottern hjälpte mig att dammsuga (solen har ju en förmåga att avslöja mer än man kanske önskar).

20170212_093826495_iOS

Städhjälpen och solen gav mig lite extra energi till att få upp en väggdekal i sovrummet, som har legat och skruttat ett tag. Jag är nöjd, men jag har en känsla av att min älskling inte kommer vara fullt lika förtjust? Vi får väl se om jag får ha den kvar eller om det är soporna som gäller?

FullSizeRender

Och så fick jag ju så passmycket solenergi, så att jag till sist fick ihop ett blogg inlägg också. Nu återstår bara en sväng ut med pälsklingen och fixa middagen, sen har jag gjort mitt för idag.

Ha det så bra tills vi hörs igen Red heart

Underskrift png

tisdag 31 januari 2017

Alfons syndrom

Bildresultat för alfons åberg jag ska bara

Jag har drabbats av den fruktade “jagskabara” sjukan och om ni visste hur lite jag får gjort trots alla dessa “måsten” så skulle ni gapskratta.

Att det är “mycket” som kommer i vägen för bloggandet har ni kanske märkt, men jag kan dessvärre inte komma på vad som upptagit min tid?

I lördags kom vi oss iallafall iväg till IKEA trots att varken jag eller Lia mådde så jätte bra. Älsklingens yngsta dotter och hennes sambo följde också med oss dit och det är ju alltid roligt med trevligt sällskap.

20170128_085637560_iOS

Vi hade inget speciellt som vi skulle ha, utan det blev mest lite smått och gott av bra_att_ha prylar. Bland annat köpte vi dessa lampor till yngsta dotterns sminkspegel.

20170128_160858422_iOS

En sådan här utflykt har ju alltid sitt pris, utöver de kostnaderna man får för det man handlar. Min kropp var ju inte i så bra skick redan innan IKEA och efter vi kom hem har kroppen skriket och skällt på mig för detta påhitt. Så både söndag och måndag fanns det ingen ork till någonting mer än att ta ut pälsklingen.

20170131_085359774_iOS

Idag är inte någon direkt bättre dag, men efter två dagars vila kändes det nödvändigt att ta en sväng med dammsugaren och det känns ju i hela kroppen nu. Har inte ens orkat ta mig in i duschen än, men det ska jag tvinga mig till när jag har bloggat färdigt.

Mitt färgläggande är fortsatt min favorit sysselsättning och det kan jag ju roa mig med utan någon fysiskansträngning.

page

Dottern fick tyvärr inte lägenheten hon sökte. De sa att de gärna hade velat ha hennes som hyresgäst för de tyckte hon var väldigt trevlig och deras barn hade gillat henne. Men det var en annan av de sökande som stod helt utan bostad och därför valde de henne istället. Det var ju snällt men synd för min dotter. Men hon ger inte upp så lätt utan fortsätter att söka sig ett nytt boende.

Äldsta sonen lever fortfarande i limbo och har ingen aning om hur hans liv kommer att bli för än han och hans fru ska uppta kontakten med varandra om ca två veckor. Igår mådde han inte alls bra efter att han råkat se på FB att hans fru blivit vän med den mäklare som de haft kontakt med tidigare.

Bildresultat för divorce

Han tolkar det som att hon kanske redan bestämt sig för att de ska skiljas och då också vill sälja den lägenhet de fortfarande har kvar i Stockholm. Han hörde av sig till mig igår kväll vid 18 tiden och sen pratade vi till klockan 02 på natten, med bara en timmes uppehåll uppdelat på två tillfällen.

Min son är en väldigt fin man, med egenskaper som många tjejer skulle uppskatta hos en man. Han har nära till sina känslor och är full med empati och omtanke. Han är intelligent, älskar att diskutera, analysera och hitta lösningar på eventuella problem.  Han älskar sin fru och tänker alltid på hennes bästa. Även nu fast det är hon som sviker honom utan någon som helst rimlig förklaring.

Bildresultat för kärleksfull

Jag hoppas för min son skull att detta är en kris som de kan lösa och som i slutändan stärker deras kärlek. Men just nu vet jag inte om det är möjligt och som min svärdotter har bettet sig de senaste månaderna vet jag inte ens om jag anser att hon är värd min sons kärlek? Men det är ju inte min sak att avgöra…

Nu ska jag avsluta detta inlägg och tvinga mig själv in i duschen, både för min egen skull, men främst för övriga familjemedlemmar. Smile with tongue out

Ha det så gott, tills vi hörs nästa gång.

Underskrift png